Stadsarkitekt Arne Ludvigsson skriver om Maskinhallen:
Maskinhallen från Stockholmsutställningen 1897 (Allmänna Konst- och Industriutställningen) var en av de mest spektakulära byggnaderna inom utställningsområdet, som låg på Djurgården, mellan nuvarande Gröna Lund och Djurgårdsbrunnsviken. Den hade ritats av dåtidens mest kända arkitekt Ferdinand Boberg och konstruerats av Fritz Söderberg. När utställningen stängdes efter fem månader flyttades hallen till Kvarnsveden.
Som Eiffeltornet
Hallen var konstruerad på samma sätt som Eiffeltornet, nitade fackverkskonstruktioner av stål.
Stålstommen var tillverkad av stål från Domnarvets Jernverk och hopnitad på Motala verkstad och Bergsunds mekaniska verkstad i samarbete. Yttertaket bestod till stora delar av glas, som ströpplats med vit färg för att dämpa solinstrålningen. Invändigt var stålstommen målad ljusblå. Trävirket på väggarna var invändigt målat i en ljusgrön ton. Ytterväggarna var konstruerade av bräder av enklare kvalitet och därför utvändigt överspända med juteväv, som målats rosa.
68 meter bred
Tvärsektionen är uppbyggd av ett mittskepp om 40 meter och på ömse sidor 14 meter i en konsolkonstruktion. Byggnaden är alltså totalt 68 meter bred. Takstolarna stod ursprungligen på ett centrumavstånd om 14 meter. I Kvarnsveden monterades takstolarna med ett centrumavstånd om 12,6 meter. Maximalt kan hallen bli 10 segment à 14 meter, totalt 140 meter lång (nio stycken balkar samt gavelkonstruktioner).
Flyttas till Stockholm
Nockhöjden är 20 meter och vid takfot nio meter. Det fanns tankar på att flytta tillbaka Maskinhallen till Stockholm 1997 och vissa undersökningar gjordes, då bland annat konstaterades att det brandskydd av betong som gjutits på alla ståldelar inte innehåller asbest. Det är en nitad konstruktion och den är till sin gestaltning tidlös. Idag skulle man vid nytillverkning inte nita samman konstruktionen, utan svetsa ihop den. Fördelen med nitning är att den lättare kan demonteras och flyttas än om den skulle varit svetsad i knutpunkterna.
I Kvarnsveden försågs hallen med ett understött mellanbjälklag av betong. Det finns således ingen levande människa som sett hallen i sin ursprungliga volym med 20 meter upp till taknock.
Spektakulär och unik
I den optimistiska anda som rådde 1897 lyckades man flytta Maskinhallen 250 km från Stockholm till Kvarnsveden. Den fraktades på järnväg i långa sektioner. Där kurvorna var för tvära fick man stanna tåget och baxa sektionerna så att man kom runt kurvorna.
Nu ställs frågan om det är realistiskt på 2000-talet att flytta byggnaden kanske 4 km. Maskinhallen var en av de mest spektakulära byggnaderna 1897 och numera får byggnaden betraktas som unik.
Text: Arne Ludvigsson