Karl Edvard Hällsjö föddes 1866 i Husby i södra Dalarna. Fadern var lantbrukare som gärna läste och som samlade ihop ett litet bibliotek. Det var inga för den tiden märkvärdiga böcker: Luthers postilla, Wallins predikningar, Svea rikes lag, en bok i husmedicin, häften som senare skulle ges ut som Nordisk familjebok. I söndagsskolan hos skomakaren i byn fick Karl Edvard ett exemplar av Nya testamentet som han märkte med brännjärn med släktens bomärke. Alla dessa böcker läste han under sin skoltid, samtidigt som han arbetade hårt i skogen och med nyodlingar.
Studentexamen tog Hällsjö i Gävle som privatist och för att finansiera studerna gav han lektioner och arbetade även som informator under sommarloven.
Därefter började han läsa medicinmedicin men led tyvärr av svår tentamensskräck och måste därför luras att sluttentera.
Han hade då hunnit bli 33 år. Examinatorn var så imponerad att det blev han som såg till att Hällsjö fick anställning vid Domnarvets jernverk, hans första och enda tjänst.
Detta hände år 1900. Disponenten Erik Johan Ljungberg hade just skrivit till kungen att gruv-och bergslagsläkaren måste flyttas från St Kopparberg i Falun till Domnarvet/Kvarnsveden, där det nu fanns fler anställda än i Falun. Hällsjö hade till en början mottagning på epidemisjukstugan. Difteriepidemi gjorde att man måste flytta den till provisoriska lokaler i brukshotellet.
På Hällsjös inrådan avsatte Bergslaget 100 000 kronor år 1904 för att bygga en ny sjukstuga, "Bruksgården", så att man kunde separera olycksfallen från epidemisjukhuset samt bygga ett badhus. Dessa uppfördes under de närmaste åren sedan han hos disponent Ljungberg utverkat ytterligare över 100 000 kronor. Det gamla epidemisjukhuset kunde sedan användas för sitt egentliga ändamål till 1911, då det brann ned.
1906-07 uppfördes Bergebo sanatorium för 100 000 kronor för att bekämpa tuberkulosen. Hällsjö hade uppäckt att arbetarna i kvartskrossen och gjutgodsrenseriet var extra utsatta. Han trodde att kvartsen var orsaken och föreslog att man bara skulle få arbeta där maximalt 2 år. Tuberkulosen var sista stadiet på stendammslunga.
Dr Hällsjö var en framsynt man, tidigt ute med att föra statistik och kunde år 1902 visa på 529 olycksfall på verket. Hos disponent Ljungberg lyckades han utverka bättre bostäder för arbetarna i Domnarvet, då han ansåg att alltför många smittades i alltför trånga bostäder. Han har själv berättat om hur han klagade hos de styrande för Bergslaget, och när han ville få sjukstugan till stånd skickade man en extra sköterska. Henne behövde han inte, ansåg han, så han satte henne att inventera hälsotillståndet och efter en skrämmande rapport fick han fria händer. Förebyggande sjukvård fanns alltså redan på den tiden
Fram till 1917 var han ensam läkare. Han anlitades av
cirka 10 000 personer/år och tog emot så många som fick plats i mottagningsrummet, förutom att han gjorde flera hembesök per dag.
Efter 32 års tjänst pensionerades han som bruksläkare 1932. Därefter fortsatte han under ytterligare 10 år att arbeta vid kommunens sjukstuga.
År 1941 tilldelades han medaljen Illis Quorum och av Nordiska museet erhöll han Hazeliusmedaljen för sina hembygdsinsatser. Dessutom utnämndes han till hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Karl Edvard Hällsjö dog 1950, 84 år gammal.
Hans engagemang har betytt mycket för Borlänge.
Hans största kulturella insatser har resulterat i tillkomsten av Geologiska museet, Gammelgården samt boksamlingen på Borlänge bibliotek.
Utgrävningarna vid Borganäs fäste, som låg vid nuvarande Domnarvsbrons södra del, i slutet av 1940-talet, initierades också av av Karl Edvard Hällsjö.
Lästips:
Hedström: En bondestudent : bidrag till en biografi om Karl Edvard Hällsjö
Särtryck ur Tunum 1966
Gylling: Fil. Doktor Karl Edvard Hällsjös bibliotek. 1950