Källaren
Dörrar
Skyddsmagi
Knutar
Ljusöppningar
I Borlänge kommun finns Sveriges mest igenkända timmerbyggnad. Ornäsloftet, Ornässtugan i dagligt tal, står kvar på sin ursprungliga plats. Nedre planet fungerade som förråd och det övre som gästhus. Det är det sistnämnda som har gett Ornässtugan en karaktär av nationalsymbol. I december 1520 härbärgade loftet den blivande kungen, Gustav Vasa. Men även Ornäsloftet själv förtjänar att beundras för sin ståtlighet och sin detaljrikedom. Alla byggnadsdelar visar stor yrkesskicklighet hos den medeltida timmermannen.
Källaren är inte exakt daterad, men den är bevarad i nästan ursprungligt skick. Källaren består av en ingång genom en svale av gråsten och de innanförliggande två valvrummen. Valven vittnar om gårdens högrestånds karaktär. I det högra rummet fanns tidigare gårdens brunn och i det andra kan man skymta ett cirkelornament. Källaren på Ornässtugan är en av de äldsta profana medeltidskällare som finns kvar i Dalarna.
Fem av de ursprungliga sex dörrarna finns ännu kvar, den sjätte dörren byttes ut på 1700-talet. Dörrarna består av endast två brädor, som är sammankopplade av käppar i borrade hål.
Korsformiga ljusöppningar var ett sätt att hålla onda makter från byggnaden, men det fanns flera. Under medeltiden trodde man att elden var ett effektivt sätt att skrämma bort oknytt. I eldstadslösa hus hade man som regel att bränna in skyddande märken vid alla slags öppningar t.ex. ljusöppningar, dörrar och springor. Skyddsbränningar kan man finna i samtliga rum på Ornässtugan. Ett exempel är solkors och dessa finns för övrigt vid nästan alla skarvar mellan timmerstockarna, vid knutar och även vid golven. Det finns heldolda markeringar, som verkade som skydd mot underjordiska väsen och helt synliga, med uppgiften att skydda mot det onda ovan jord, t.ex. häxor och trollkarlar.
Knuthuvudet är av sexkantig typ som framförallt användes under den senmedeltida perioden från 1400-talets sista årtionden fram till 1500-talets slut. Mellan timmerstockarna finns en urskålning som hade som funktion att täta stockvarven mot väta.
Då Jacob Brandberg på 1700-talets mitt ställde i ordning övervåningens rum till ett Vasaminne ersattes de äldre ljusgluggarna med större fönster som finns än idag. Innan dessa fönster sattes in fanns det gluggar vars form troligen var likt ett kors för att även få en skyddande funktion, men framförallt för att på bästa sätt leda in de eftersträvade solstrålarna.