Första exemplaret av Ornäsbjörken upptäcktes i Lilla Ornäs 1767 av Hans Gustaf Hiort, sedermera adlad till Hiort af Ornäs. Denne var ättling till Barbro Stigsdotter. Exemplaret katalogiserades av Carl von Linné och fick det latinska namnet Betula pendula Dalecarlica.
Ornäsbjörken är en mutation som endast kan förökas med hjälp av sticklingar. Ornäsbjörken används ofta som parkträd tack vare dess flikiga blad och sterila egenskap. Ornäsbjörken är nu utnämnd till Sveriges nationalträd.
1986 planterades en ornäsbjörk i varje svensk kommun. I och med detta har SMHI kunnat avläsa vårens framsteg i landet.