Reglerande ekosystemtjänster

De reglerande ekosystemtjänsterna är naturens egna processer som på olika sätt gynnar oss människor till exempel genom att rena dagvatten, fördröja vatten vid häftiga regn eller ge svalka varma dagar. I många fall skapar vi tekniska lösningar inom bebyggda områden för att efterlikna de naturliga processerna där det egentligen skulle kunna vara lika bra eller till och med bättre rent tekniskt och ekonomiskt att nyttja naturens egna sätt.

Luftrening, bullerdämpning och visuell avskärmning

En av de största störningskällorna i tätorten är trafiken genom att den skapar luftföroreningar i form av partiklar eller utsläpp av olika ämnen samt att det ger upphov till bullerstörningar. Vegetation kan på flera sätt bidra till att minska de negativa effekterna från trafiken. Trädens blad, barr och grenverk renar luften genom att partiklar fastnar på ytorna. Vegetationen har också en förmåga att dämpa buller från trafiken. För att vegetationen ska få mätbara effekter på buller krävs att den är flerskiktad och bred. Samtidigt är den upplevda bullernivån inte lika stor om man inte ser trafiken. Därmed kan en förhållandevis smal vegetationsridå genom visuell avskärmning bidra till att den upplevda bullerstörningen blir betydligt lägre än vad de faktiska bullervärdena visar.

Längs gator, vägar och järnvägar samt andra störande verksamheter bör det finnas grönområden som motverkar störningarna. I lägen där det saknas vegetation kan det i planeringen vara nödvändigt att anlägga nya grönområden eller att plantera enskilda träd. I planeringen kan vegetation och vatten även användas för att ljudmaskera störande ljud, exempelvis genom att plantera asp vars löv ger prasslande ljud eller att anlägga rinnande vatten.

Vattenrening, flödesutjämning och erosionsskydd

Grön- och vattenområden fyller en viktig funktion för att ta hand om vatten genom att de kan rena, fördröja och infiltrera vattnet. De naturliga processerna där växtligheten och andra organismer bryter ner ämnen och tar upp näringsämnen bidrar till att bland annat dagvatten renas. De naturliga processerna kan därmed vara komplement till tekniska lösningar eller till och med ersätta dem.

Lågpartier i terrängen kan även utgöra fördröjningsområden för att motverka höga vattenflöden vid häftiga regn till exempel. Särskilt viktiga för fördröjning och rening av vatten är områden med genomsläpplig mark och våtmarker. Vegetationen bidrar också genom att den tar upp vatten samt att den binder jorden och förhindrar erosion.

För att klara detta måste områdens betydelse utifrån de olika aspekterna klargöras. Vid planering och exploatering bör den blå och gröna strukturens förmåga tas tillvara eller utvecklas. Särskilt bör marker med hög genomsläpplighet, inströmningsområden samt våtmarker beaktas. Lokalt omhändertagande av vatten är ofta att föredra men säkerhetsaspekter måste samtidigt beaktas, till exempel vid risker för infiltration av föroreningar i vattenskyddsområden samt att högt grundvatten kan försvåra infiltration på flera platser. Kommunen jobbar med en ny dagvattenstrategi där dessa frågor kommer att behandlas.

Klimatreglering

I stadsmiljö med mycket hårdgjorda ytor och stora hus av sten och betong absorberas sommartid värme vilket innebär att städerna blir varmare än omgivande områden med vegetation. Det skapas värmeöar i stadsmiljön och med ett generellt allt varmare klimat kan det innebära problem för många som vistas och bor i städerna. Vegetation inne i städer bidrar till att sänka temperaturen genom att träd skuggar och att grönytor inte absorberar värme på samma sätt. Även vattenområden bidrar till att sänka temperaturen i bebyggd miljö.

Att bevara och utveckla strategiskt betydelsefulla strukturer som bidrar till en utjämning av temperaturen särskilt sommartid som till exempel enskilda träd som ger skugga, grön- och vattenområden som kan ge bris och/eller svalka ska beaktas i planeringen. Parkbris är en effekt som uppstår tack vare temperaturskillnader mellan varma och svalare områden. Genom att den varma luften stiger kan sval luft strömma in från omgivande områden.

Närheten till naturmark eller vatten från centrala delar är därför en faktor som ska beaktas vid samhällsplanering. Större parkområden kan ha stor betydelse, särskilt områden som är runt tre hektar eller större vilket är den storlek då stadsbris börjar uppstå. Enskilda träd kan lokalt ha en viktig effekt genom skuggning och mindre parkområden i anslutning till bostadsområden kan ge människor tillgång till svalare miljöer. 

Risken för att värmeöar kan uppstå bör bedömas i planeringsprocessen och vid förvaltningen.

Kartan visar områden med värde för reglerande ekosystemtjänster.

Större karta, öppnas i ny flik Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Planeringsinriktningar

• Naturliga våtmarker eller marker som kan rena eller buffra dagvatten saknas till stor del i tätorten. Att skapa nya och stärka befintliga bidrar till förbättringar.

• Avskärmande och bullerdämpande grönområden saknas längs många större vägar. Dessa grönstrukturer bör värnas och utvecklas. 

• Grönområdens klimatreglerande funktion ska tas tillvara i planeringsprocesser för att undvika skapandet av värmeöar.