Hon basar bland kungar och pionjärer på Ornäs gård

Bland gamla kungar, pionjärer och ett världsberömt dass står hon, år efter år i Ornässtugans centrum. Åsa Ehlis är Borlängebon och museichefen som använder nutiden till att göra dåtiden intressant.

Det är en varm sommardag på Ornäs gård. Ösjön ligger blank, det doftar av nytjärat tak och ett fågelbo högst upp i en taknock har precis välkomnat nykläckta gäster. Det världsberömda faluröda loftet Ornässtugan tornar majestätiskt upp sig mot en blå himmel. Där inne sägs Gustav Vasa ha bott i december 1520. Där inne finns också det världsberömda dasset som han ska ha rymt igenom när han försökte undkomma danskarna. Ornässtugan, muséet som sedan 1758 visat samma utställning och som i och med det är världens äldsta bevarade utställning öppen för allmänheten i ursprunglig byggnad.

Den som med kreativ och varm hand både bevarar dåtiden och utvecklar nutiden på Ornäs gård är Borlängebon Åsa Ehlis. Ornässtugans museichef. I år är det tio år sedan hon tog uppdraget, som hon fortfarande menar är drömjobbet.

– Ska man jobba med historia i Borlänge så är det här man ska vara. Visst, det hade varit kul att få jobba på ett slott någonstans. Men då måste jag ju bo där också och jag vill ju bo i Borlänge. Jag är också väldigt fascinerad av hus och byggnader. Så kombinationen historia och en otrolig byggnad är klockren, säger Åsa Ehlis.

”Ornässtugan mer än bara Gustav Vasa”

Åsa började sin yrkesbana på Ornässtugan redan på 90-talet när hon sommarjobbade i den kiosk som då stod på gården. Men hon skulle hinna utbilda sig till kulturvetare vid Stockholms universitet, arbeta på förskolor runt om i kommunen, och vara föräldraledig i tre omgångar innan det var dags att komma tillbaka. När Borlänge kommun våren 2014 sökte en ny museichef till Ornässtugan, sökte Åsa tjänsten och fick den.

–Det var bara ett halvårsjobb när jag började. Min föregångare jobbade från april till sista september och sedan var hon arbetslös resten av året. Så kan man inte jobba tyckte jag, så jag började med att försöka att skapa mitt eget jobb och hitta något man kan göra året runt, säger Åsa Ehlis.

Så småningom blev tjänsten en helårstjänst och Åsa kunde ta tag i alla idéer hon hade för att utveckla Ornässtugan som besöksmål.

– Mitt huvuduppdrag är att påminna folk om vilket fantastiskt ställe det här är. Jag har varit väldigt aktiv utåt och också försökt förmedla att det finns mer än bara Gustav Vasa här. Han är så klart fortfarande ett stort dragplåster men det finns så mycket mer, säger Åsa Ehlis.

Cafét en hjärtefråga för Åsa

Cafébyggnaden, som välkomnat besökare sedan 2001, har också spelat stor roll i Åsas utveckling av Ornässtugan.

– Första året här gjorde jag som vi alltid gjort och köpte in fikat. Men jag tycker inte det passar på den här fina platsen och i den fina cafébyggnaden. Att höja statusen på den var därför något jag tog tag i redan sommaren därpå. Då anställde jag en konditor istället för en turistvärd och Livia är ju fortfarande kvar och gör ett fantastiskt jobb, säger Åsa Ehlis.

Tillsammans med konditorn Livia Thors har Åsa Ehlis tagit fram ett speciellt fikautbud kopplat till historien. ”Vasabakelse” är ett av flera bakverk i utbudet som innehåller smaker och kryddor som var populära under Gustav Vasas tid. När Åsa ibland anordnar temavisningar blir också fikadelen en viktig del.

– ”Gammeljul” till exempel är en sådan visning. Då är vi först uppe i loftet och berättar hur man firade jul på 1800-talet. Sedan får besökarna fika nere i källarvalven under Ornässtugan. Där berättar vi varför vi äter lussekatter, var pepparkakan kommer ifrån och så har vi en del andra bakverk. Då får man ju även storytelling i fikat och det är en kul utmaning för oss, säger Åsa Ehlis.

”Missar” sommaren för elfte året

Åsa har under sina 10 år också bland annat hunnit skriva boken ”Ornässtugan, sägen och sanning”, satt upp teaterföreställningar om Vasas äventyr och utvecklat den guidade museivisningen för besökarna. Den berättar nu mer om historien bakom, om de som bodde här tidigare och historien om hur Ornässtugan blev ett museum 1758. För Åsas del blir det nu tionde året som hon spenderar sin sommar på Ornässtugan.

– Men jag missar ju inte sommaren, när jag är här jag är mitt uppe i den. Sommaren ska ha en faluröd stuga, sjö och grönskande träd. Sedan har jag tagit ledigt i september istället, säger Åsa Ehlis.

”Så mycket utvecklingspotential här”

Ljudet av ett förbipasserande tåg dånar över Ösjön.

– Det hörs så väl över vattnet, säger Åsa och tittar ut över sjön. En droppe tjära från taket tappar taget och glider ner på gräsmattan nedanför. Åsa reser sig från den långsmala träbänk som hon suttit på. Hon kikar in i ett av rummen på loftet: Kungsrummet. Där finns bland annat den säng som Gustav Vasa sägs ha sovit i och som stått där sedan Ornässtugan byggdes för mer än 500 år sedan. Hon tar trappan ner från loftet och går över gården mot den för i år nyrenoverade cafébyggnaden. Ytterligare ett projekt hon arbetat för under sina år.

– Det finns så mycket utvecklingspotential här. Det gör att man fortfarande kan vara kreativ, vilket jag vill vara på jobbet. Jag tycker att det är roligt att utveckla saker. Jag är nog inte en förvaltare, jag är mer en utvecklare och det finns mer att göra här. Kulturarvet blir ju inte vårt förrän vi använder det och då behöver vi anpassa det till vad besökarna vill ha idag, säger Åsa Ehlis.