"Där deras trygghet tar slut, tar våran vid"

Två nya boenden med inriktning socialpsykiatri har öppnat i Borlänge efter årsskiftet. Därmed är kön nere på noll för första gången på många år.

Borlänge kommun har länge haft svårt att fullt ut möta behovet av bostad med särskild service inom socialpsykiatrin, men för första gången på många år är kön nu nere på noll. Under inledningen av 2025 har två nya kommunala boenden öppnat, servicebostaden Stella på Gylle och gruppbostaden Vega på Hagalund. Därmed har fler Borlängebor fått det stöd de behöver.

– Ända sedan jag började har vi alltid haft en kö på fem-sex personer – och jag har varit chef inom socialpsykiatrin i åtta år nu. Men, nu i februari står vi äntligen på noll i kön! säger Michaela Wahlgren, enhetschef inom individ- och familjeomsorgen.

Trygghet och arbetsglädje på servicebostaden Stella

Hittills har åtta personer flyttat in på Stella, den nybyggda servicebostaden i närheten av brandstationen på Gylle. Totalt finns här plats för 12 boende. De som bor på Stella har egna, fullvärdiga lägenheter med köksdel, badrum och egen uteplats. Samtidigt har de tillgång till sällskapsytor, tvättstuga, samtalsrum med mera i en separat byggnad, samt en gemensam gård. Klockan 7-22 är boendet alltid bemannat och nattetid kan de boende nå personal vid behov.

– Stella är ett ”steg 3-boende”, alltså den sista boendetypen innan man är redo att flytta och bo själv. De som bor här måste därför vara så pass självständiga att de klarar sig utan personal på plats vissa timmar på dygnet, men de vet att nattpersonalen bara är ett telefonsamtal bort. Det har fungerat bra hittills, fast många av våra boende varit vana med personal dygnet runt, säger Michaela Wahlgren.

Holger Petersson och Anne-Lie Zakrisson är två av sex medarbetare som arbetar dagtid på Stella. Båda trivs väldigt bra med sitt jobb.

– Vi stöttar personer som kan ha lika diagnoser men samtidigt är helt olika som människor. Att försöka hitta sätt att hjälpas åt för att det ska gå bättre för varje enskild individ och att de får en schysst vardag; att hitta de olika verktygen som kan hjälpa dem – jag brinner verkligen för det! säger Anne-Lie Zakrisson, boendestödjare.

Enligt Anne-Lie och Holger är ingen dag på Stella den andra lik, även om det finns och är viktigt med rutiner och en tydlig grundstruktur. Hur mycket stöd de boende behöver är individuellt. Vissa har stöd med flera insatser, alltifrån städning och tvätt till samtal av olika slag eller stöd i kontakt med myndigheter. Andra bor där främst för att kunna känna trygghet. Anne-Lie berättar om en erfarenhet från ett boende hon jobbade på tidigare.

– En kille hade vi nästan inga insatser på, men när han bodde själv rasade allt. Bara det att vi fanns där, gjorde att tillvaron funkade för honom. Jag brukar säga att där deras trygghet tar slut, där tar våran vid, säger Anne-Lie.

Personalen inom bostad med särskild service arbetar habiliterande. Det innebär att insatserna ska förebygga och minska de svårigheter som den psykiska ohälsan innebär och bidra till att de boende bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga. En viktig insats är i många fall att bryta eller förhindra social isolering genom att främja och motivera till sociala aktiviteter och sysselsättning i och utanför bostaden.

Lokalerna bjuder in till umgänge

I och med att Stella är helt nybyggt uppfyller det Boverkets alla krav för den här typen av boende. Lokalerna är väl planerade och anpassade till målgruppens behov. Något personalen märkt tydligt sedan de flyttade in är att de boende ”hittat varandra” på ett sätt de inte upplevt tidigare. Det har till exempel visat sig genom att en del börjat se på TV eller ta promenader tillsammans.

– Jag tror det är de öppna ytorna och atmosfären här som påverkar så positivt. Miljön har bidragit till att de boende har börjat snacka och fråga efter varandra. Lokalerna bjuder liksom in till umgänge, säger Holger Petersson.

– Ja, och att det är kravlöst. Vill man sitta tyst får man det. Vi tvingar ingen att umgås men det är ju det som har funkat. Ytorna här gör att det blir en kravlöshet och man får ha sin distans fast man är tillsammans. När ytorna inte finns på samma sätt är det lätt att man kan känna sig trängd, säger Michaela Wahlgren.

Mörkertal och fördomar

Även om det just nu inte står någon Borlängebo i kö till kommunens stödboenden inom psykiatrin, misstänker Michaela och hennes anställda att mörkertalet av människor som egentligen skulle behöva stödet är stort.

– Ja, tyvärr tror jag det finns många som far illa i sina egna hem och varken vet vad som finns eller har förmågan att söka hjälp på egen hand, säger Michaela.

Hon tror också att det finns rädslor och fördomar både bland dem som själva har psykiska funktionsnedsättningar och allmänhet, liksom att det fortfarande finns en stigmatisering i samhället som gör att psykiska sjukdomar ofta medför känslor av skam. Det kan dessutom finnas föreställningar om att ett psykiatriboende är en institution som bedriver någon form av slutenvård.

– En del har kanske varit inlagda på Säter och tror att ett psykiatriboende är samma sak. Det är det inte. Det är viktigt att människor förstår att vi jobbar med frivillighet här, även om personalen förstås håller koll på hur de boende mår i sin sjukdomsbild. Du är chefen i ditt liv och bestämmer vad vi ska hjälpa dig med, säger Michaela Wahlgren.