”Han är en stor, gullig pusshund”

Hans närvaro får de boende att spricka upp i allt från glädjerop till sång. Möt fyraåriga Labradoodlen Hoffe som just nu gör succé på Åkershem.

Det är tidig vårmorgon. Samlingssalen på Åkershem badar i solljus och stolarna som vanligtvis omringar det stora matsalsbordet är idag utplacerade i en halvmåne mitt i rummet. På golvet framför stolarna sitter Kristina Westhed och stryker lugnande en uppspelt Hoffe över ryggen.

– Hej på dig Hoffe, hörs en röst från dörröppningen och en av de boende Gun-Britt Uhrman kommer in. Hon lyser upp när hon ser Hoffe, vars svans börjar vifta häftigt när han möter Gun-Britts blick.

– Hoffe blir alltid så glad när vi går in här att han inte vet var han ska ta vägen. Den största utmaningen jag har är att få ner honom i varv innan vi drar igång, säger Kristina Westhed.

Matte Kristina och Hoffe, den fyråriga Labradoodlen som just nu utbildar sig till social tjänstehund närmar sig Gun-Britt.

– Det var länge sedan sist. Oj vad jag har längtat, du är så gullig! En riktig pusshund, jadå, säger Gun-Britt och kramar om Hoffe.

Utbildas på Svenska Terapihundskolan

När Kristina Westhed skaffade Hoffe för fyra år sedan var det för att ha honom som sällskapshund. Men ganska snart märkte hon också att Hoffe hade välgörande effekter på hennes demenssjuka mamma.

– Jag kunde verkligen se hur de connectade och hur mycket mötet gav henne i form av glädje och närhet. Hon använde händer och armar som vanligtvis är stela för att hon så gärna ville klappa honom. Då kände jag att jag och Hoffe skulle göra något mer för att få flera människor att må bra, säger Kristina.

I höstas började Kristina och Hoffe en utbildning på Svenska Terapihundskolan för att bli ett certifierat socialt tjänstehundsteam. Hoffe har genomgått lämplighetstest, Kristina har läst teori, gjort prov och just nu är de ute på 15 timmar praktik innan de kan certifieras. Praktiken genomför de på äldreboendet Åkershem.

Minskar oro och ångest

Rolf Stjärna och Laila Fredriksson ansluter till gruppen. Hoffe sätter sig vid Rolfs fötter som högljutt börjar sjunga Mors lilla Olle och hinner inte komma många rader in i visan när övriga gruppen stämmer in.

– Jag har läst till specialiserad demensundersköterska och jobbar här på Åkershem med demensförbättringar. Vi försöker göra förbättringar som gör dagen bättre för våra boende, som kan göra att deras oro minskar och att de då inte heller behöver ta extra medicin för sin oro. Det Hoffe gör, ja det är så man får tårar i ögonen för man ser att det ger våra brukare jättemycket, säger Anneli Sparf.

– Hoffe blir som ett ”smörjmedel” för så mycket annat. Det öppnar upp för samtal, närhet och sång bland de äldre, säger Kristina Westhed.

"Titta vad gullig han är!"

Efter sången hoppar Hoffe upp bredvid Laila Fredriksson. Kristina ger Laila några hundgodisar som får testa att göra sitt, ligg och high five med Hoffe innan hon kramar om honom och ger honom en kärleksfull blick. Laila berättar att hon har fått ett foto på henne och Hoffe från ett av hans tidigare besök. Den har hon ramat in och bär med sig vart hon än går.

– Vad fin du är Hoffe, säger hon och pussar på honom. Titta vad gullig han är! Han är så stor.

30 minuter har gått. Rolf Stjärna har hunnit sjunga både klassiska visor och fräckisar, Hoffe har fått göra konster, blivit överöst med kramar, pussar och hundgodis och det börjar bli dags att runda av.

– Man ska alltid utgå från hunden. Vad hunden vill och att hunden mår bra. Man ska se hunden som sin kollega, säger Kristina Westhed.

Hoppas på att hjälpa fler

När den 15 timmar långa praktiken är över ska Kristina och Hoffe genomgå certifiering för att bli ett socialt tjänstehundsteam. Då kommer de kunna arbeta med alla över 13 år, på äldreboenden, demensboenden, dagliga verksamheter, med personer med psykisk ohälsa och många fler.

Gun-Britt, Laila och Rolf får hjälp av personal att ta sig tillbaka till sina rum. Gun-Britt vänder sig om i dörren och tittar en sista gång på Hoffe.

– Han är så mysig. Ja då. Visst är du gullig! Säger Gun-Britt och vinkar hej då.