Studenter från 1975 tillbaka på Hagagymnasiet

Rundvandringen i Ljusgården, korridorer och klassrum lockade fram mängder av minnen hos de 16 elever som rest från hela landet att träffas i sitt tidigare läroverk.

Klassen som hade återträff gick ut från det naturvetenskapliga programmet på Hagagymnasiet 1975. Av två klasser som började var det bara elever nog att fylla en klassuppsättning på 20 elever kvar när det var dags att ta studenten. Den uppsättningen plus några extra elever samlades i Borlänge för att hinna med en rundvandring innan gymnasieskolan flyttar vid läsårets slut.

Marus Nosraty och Jesper Bengtsson, båda lärare på skolan, möter upp i den nyare delen av skolan där ingången nu finns. Direkt söker sig besökarnas blickarna bort mot den äldre delen och trappan mot ljusgården. Mycket har säkert ändrats men vad finns kvar? Det blir ett långt första stopp i Ljusgården, där finns mycket att se men också att prata om.

— I cafeterian vi hade drack jag citronte och åt arraksbollar säger Kristina Thurée (fd Ernstsson), som efter studenten flyttade till Linköping för att studera datateknik på Tekniska Högskolan.

Klassföreståndaren Nils Lie gjorde avtryck

Ett lärarnamn som kommer vid varje stopp som görs är klassföreståndaren Nils ”Nisse” Lie. Här finns mycket att minnas och många ser honom framför sig i hängselbyxor och en stickad tröja med renar. I slutet av många lektioner rörde han sig mot dörren samtidigt som han snabbt frågade samtidigt som han själv gav svaret:

— ”Så! Det var dagens lektion. Är det någon har någon fråga? Nehej, så bra då. Ni låser efter er när ni går”, imiterar Christina Ninna Lindkvist och väcker stor igenkänning bland de andra.

Nils Lie hade politiska uppdrag som han kombinerade med läraryrket. Det gav många tillfällen med tidsbrist för att hinna till stadshuset längre ner på Röda vägen. Eleverna brukade skicka fram någon till dörren för att se hur snabbt Nisse kunde försvinna runt hörnet och det var snabbt. Han var speciell men omtyckt. Ett bevis på det var klassens självutnämnande till ”Nisses beundrargille”, något som också trycktes på klasströjorna.

Hos Marta väcktes läslusten

I klassrummet där gruppen hade svenska kommer lärarinnan Marta Sterner på tal. Hon ordnade med bokcirklar och fick med sin pedagogik upp ett intresse för litteratur. Hos en del av eleverna har det varit livslångt.

Ursula Falkringe (fd Sokolowska) som kom från Polen och som bara varit i Sverige i 8 månader innan hon började utbildningen uppskattade Martas lektioner mycket.

— Hon hade ett sätt att lära ut som verkligen föll mig i smaken. Jag tror inte att jag hade läst så mycket som jag gjort under mitt liv om det inte vore för henne.

Marta var också en av lärarna som fick besök när klassen lussade.

"Hur var det på skolan då?"

Nedanför spiraltrappan i Ljusgården sitter en grupp elever från nuvarande gymnasiet. De har många frågor när de inser vilka det är som kommit på besök.

— 1975! Så häftigt! Hur var det här då? Vilka kurser läste ni? Bor ni kvar i Borlänge?

Efter studenten flyttade de flesta till andra utbildningsorter såsom Uppsala, Stockholm, Göteborg, Linköping, Umeå, Ljungbyhed och Falun. Några har nu på senare år återvänt till Dalarna.

Rundturen avslutas med en visning av de nyare delarna av skolan. Intresset är högt även här men inget slår känslan av att sitta intill varandra i skolbänkarna, på samma sätt som man gjorde när man var "nisses gäng" i början på 70-talet.