”Jag och min familj” bryter tystnaden kring missbruk

När någon i familjen har problem med alkohol eller droger påverkas alla. Genom metoden "Jag och min familj" får hela familjen stöd att öppna upp och prata om det svåra och tabubelagda – med barnens perspektiv i fokus.

Marie Englander och Marie Bäckström är två av öppenvårdens medarbetare som är utbildade och samarbetar i metoden ”Jag och min familj”. Marie Englander, familjebehandlare och barnstödjare, har flera års erfarenhet av arbetssättet men för Marie Bäckström – som annars jobbar med behandling för vuxna med beroendeproblematik – var det första gången nu i våras som hon fick testa metoden i praktiken. Hon kommer väldigt väl ihåg känslan hon fick både efter första träffen med familjen och under resans gång.

– Första gången när vi samlades runt köksbordet minns jag att jag tänkte ”Är det här verkligen görbart?” Och sen redan efter första träffen. . . ja, känslan var att: ”Det här är magiskt! Det är fantastiskt!”

Ta bort tabun och göra det pratbart

Marie förklarar att det fantastiska handlar om att familjemedlemmarna vågar och helt plötsligt öppnar upp sig och pratar om det jobbiga; om alkohol och droger.

– Det här är ju någonting som man inte har fått prata om. Det är inte uttalat, men alla vet det. Alla vet att det är det farligaste man kan göra på något vis; att röja den här hemligheten. Och där får ju vi gå före i att sätta ord på det. Det är därför vi är där, säger Marie Englander.

Det som är speciellt för just den här metoden är att man jobbar tillsammans med hela familjen. Jag och min familj är ingen behandling av själva missbruket – om det behövs görs den delen av föräldern vid sidan om. Insatsen är ett stöd för hela familjen, med barnen i fokus.

– Det handlar om att ta bort tabun och göra det pratbart. Att göra det lätt att prata om det som är svårt. Missbruk är ju en familjesjukdom - något som påverkar hela systemet. Även om en står för själva missbruket är alla drabbade och bär samma hemlighet, säger Marie Englander.

Pedagogiskt upplägg

Grundupplägget för en familj som blir erbjuden och väljer att delta i insatsen är att de träffar en barnstödjare och en föräldrastödjare – till exempel Marie och Marie – vid sammanlagt åtta tillfällen.

– Man jobbar alltid en från vuxen- och en från barnsidan – det är liksom en grundidé med hela modellen. Maries främsta kompetens är ju den kring själva beroendet och hur det påverkar, medan min är barnperspektivet, säger Marie Englander.

– Ja, och att jobba över gränserna och korsbefrukta varandra är väldigt givande och spännande. Det behöver vi göra mer av, fyller Marie Bäckström i.

Träffarna brukar vara ungefär en och en halv till två timmar långa och äger rum i öppenvårdens ”behandlingslägenhet” – en vanlig lägenhet i centrala Borlänge.

– Att vi är i den här lägenheten tror jag också är viktigt. Det lugnar. Man behöver inte gå och sätta sig och vänta bland andra människor utanför ett kontor. Här är vi själva och här är det lugnt, säger Marie Bäckström.

Till metoden hör ett speciellt pedagogiskt material som är uppbyggt steg för steg med olika innehåll och övningar. Marie och Marie tycker att manualen är väldigt enkel och tydlig i sin beskrivning av vad som händer när en förälder dricker eller tar droger.

Krokodil som symbol för beroendet

Första gången de träffar en familj pratar de till exempel alltid om hjärnan och beroendeutveckling.

– Och då introducerar vi vår lilla krokodil, säger Marie Englander och visar en krokodil i form av ett mjukisdjur.

Krokodilen blir symbolen för beroendet och belöningssystemet, det som vuxna kanske också kallar reptilhjärnan, det vill säga den del av hjärnan som agerar snabbt och kortsiktigt men kanske inte alltid så genomtänkt och klokt.

– Det är ju lätt och helt naturligt att barnet känner sig arg på sin förälder som dricker för mycket eller använder droger. Men när krokodilen blir en symbol för drogerna eller beroendet kan barn lättare förstå att ”det var krokodilen som tog över och pappa/mamma lyssnade för mycket på den”.

Marie förtydligar att man förstås pratar så med ganska små barn men säger att krokodilen som symbol kan göra det tydligare även för stora barn att det var något annat som tog över kontrollen och att deras föräldrar inte valt bort dem för att de ville det.

– Det är ingen som väljer att utveckla ett beroende. Det är ingen som vill det.

Miniföreläsning blir avlastande

Vid varje tillfälle håller behandlarna i en miniföreläsning utifrån en powerpoint.

– Att hålla en powerpointpresentation när man träffar en familj kanske kan verka lite konstigt, men det blir också väldigt avlastande. Presentationerna visar ju fakta och generell kunskap om vad som händer vid ett beroende eller missbruk, säger Marie Bäckström.

Inte ensamma

Något de också alltid pratar mycket om, är att familjen och barnen inte är ensamma om sin situation och sina upplevelser. Enligt Marie beräknas så många som vart femte barn i Sverige leva i hem där någon form av riskbruk av alkohol eller droger förekommer. Ändå är det många som fortfarande tror att de är ensamma och nästan alla säger att de aldrig pratat om det.

– Och det är ju helt galet! Det är så onödigt att vara själv i den känslan när man är så många som delar samma eller liknande upplevelser, säger Marie Englander.

Även om målet med insatsen Jag och min familj inte huvudsakligen är att föräldern ska leva nyktert och drogfritt, har forskning på metoden visat att den stärker och hjälper till i föräldrarnas val att förändra sina liv.

– Och oavsett hur föräldrarna väljer att leva sina liv kommer det att göra skillnad för familjen och barnet att få prata om sin berättelse, säger Marie Englander.