Linusgruppen — där det blir tydligt att du inte är ensam

Att träffa och få prata med andra som har det likadant kan betyda mycket för någon som växer upp i ett hem där en förälder dricker för mycket. Därför finns Linusgruppen för barn och ungdomar i Borlänge kommun.

Enligt Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning har ungefär 20 procent av barn i Sverige en förälder som haft eller har alkoholproblem. Det är alltså inte särskilt ovanligt – ändå är det för många förenat med skuld och skam och svårt att prata om.

I Borlänge finns Linusgruppen – en barnstödsgrupp inom kommunens öppenvård – för barn och ungdomar som lever i familjer där någon dricker för mycket eller där det finns någon annan form av skadligt bruk eller beroende.

– Linusgruppen ger barnen en plats där de kan prata fritt om hur det är hemma och träffa andra i liknande situationer. Det blir tydligt för dem att de inte är ensamma, säger Marie Englander, familjebehandlare.

Upplägg

Grupperna delas in efter ålder – från lågstadiet upp till tonåren. Varje grupp består av fyra till åtta deltagare och leds av två ledare, ibland tre. Man träffas en gång i veckan efter skolan under cirka 14 veckor. Träffarna brukar vara ungefär en och en halv timme för yngre barn och två timmar för de äldre.

“Första träffen är alltid lite pinsam”

Att komma första gången kan kännas nervöst.

– Alla brukar vara pirriga vid första träffen. Då är det lite pinsamt, tycker de. Men vi är tydliga med att det är helt okej och normalt att känna så. Och redan till andra gången brukar det släppa, säger Annika Bergendahl, familjebehandlare.

Enligt familjebehandlarna är det vanligt att deltagarna oroar sig för är att de ska känna igen någon i gruppen, kanske någon från samma skola eller till och med samma klass.

– Det kan förstås kännas jobbigt men det kan samtidigt vara skönt och bli en slags trygghet, säger Marie.

Trygghet och kompissekretess

Vid gruppträffarna väljer var och en själva vad de vill berätta. En del pratar mycket, andra lyssnar mer. Ingen måste dela mer än den själv vill. Bara att höra att andra har det liknande en själv kan vara en lättnad.

Tryggheten i gruppen och vetskapen om att ingen för vidare det andra berättar är viktig.

– Vi har väldigt tydliga ramar och överenskommelser. Alla får skriva under det vi kallar ”kompissekretess” – det som sägs i rummet stannar där, berättar Marie.

Återkommande teman

Under träffarna i Linusgruppen fokuserar man varje gång på ett visst tema för samtal och övningar. Några återkommande teman är:

• Min familj och vardagen hemma
• Kunskap om beroende och skadligt bruk och hur det påverkar en familj
• Känslor och hur de känns i kroppen
• Vanliga strategier som barn kan utveckla för att dölja eller hantera en svår situation
• Vänskap, ensamhet och sorg
• Barns rättigheter
• Det unika hos varje deltagare – att man duger som man är

Familjebehandlarna berättar att det är vanligt att barn som lever i hem där någon dricker för mycket eller har någon annan form av beroende, får svårt att känna sina egna känslor. De blir experter på att läsa av andra och anpassa sig till vad andra behöver, men sämre på att uttrycka egna behov. I gruppen får de öva på att lyssna inåt igen.

– Många barn utvecklar strategier för att hantera sin situation. Någon blir den roliga som alltid skämtar. En annan tar stort ansvar hemma. I skolan kanske samma barn blir arg och utåtagerande. Vi pratar om hur de här rollerna både kan skydda och ge styrkor – men också om vikten av att få berätta om hur man egentligen mår, säger Marie.

I grupper med tonåringar blir det också prat om sådant som identitet, relationer, kärlek, gränssättning och samtycke.

– När man växer upp i en miljö som är ”gränslös” på något sätt, kan det bli svårare att sätta egna gränser. Därför pratar vi om rätten att säga nej, att allt inte är okej, säger Annika.

Gemenskap

Jonathan Eriksson berättar att han ofta försöker uppmuntra barn och ungdomar han möter i jobbet att vara med i Linusgrupp, men att många är tveksamma. Han upplever att de tycker det känns jobbigt och tabubelagt. Men för dem som ändå väljer att delta är det inte ovanligt att de inte vill sluta när gruppen närmar sig de sista träffarna.

– Det växer ofta fram en stark gemenskap i grupperna. De märker ju att det är väldigt skönt att prata och att de inte är ensamma – det finns andra som vet precis hur det kan vara, säger Jonathan.

Föräldrakontakt

Linusgruppen är en insats inom öppenvården som inte kräver något beslut från myndigheten (socialtjänsten) för deltagarna. Vårdnadshavare behöver ändå ge sitt godkännande och både inför start och vid avslut har familjebehandlarna enskilda samtal tillsammans med barnet och föräldrarna.

– Det är viktigt att barnet får mandat hemifrån att prata om sin situation – även om barn alltid har rätt att uttrycka sig. Om man skulle gå i gruppen utan att föräldrarna vet om det finns risken att man inte kan tillgodogöra sig det vi gör – för att man på något sätt känner att man sviker föräldern, säger Marie.

Ibland kan det vid det avslutande samtalet visa sig att familjen behöver mer stöd. Då kan öppenvården hjälpa dem vidare till andra insatser. Målet är alltid detsamma: att barn ska ha det bra.

– Vi försöker uppmuntra familjer till att själva ansöka om hjälp och hjälper gärna till om de vill. För en del blir det lite mer odramatiskt om vi gör det tillsammans. Vi vill bara att barnen ska ha det bra – precis som föräldrarna. Alla föräldrar vill egentligen sina barn det bästa, säger Marie.

Till den som läser det här och känner igen sig är familjebehandlarnas rekommendation tydlig:

– Våga testa och ge det en chans! Du är inte ensam!