Torsång

Tidigast kan man läsa om Torsång i dokument från 1288. Namnet Torsång säges ha en ålderdomlig hednisk klang och anses ha uppkommit av Torsanger, det vill säga Tors vik. Genom sitt geografiska läge vid Lillälven, som utgör Runns utlopp i Dalälven, intog Torsång tidigt en nyckelroll för utvecklingen och bebyggelsen kring sjön Runn.

Torsångsbönderna hade sina fäbodar vid Falun och det sägs att det var en av dessa bönder som upptäckte att när hans bock gned sina horn mot berget färgades de röda av kopparmalm. På platsen anlades senare Falu koppargruva.

Ända till början av 1500-talet var Torsång ett av de viktigaste huvudområdena i Stora Kopparberg som på den tiden räknade Torsång som sin modersocken. Torsångs storhetstid avtog sedan så sakteliga och från och med 1952 upphör Torsång som egen kommun och sammanläggs med Stora Tuna kommun.

1863 - 1951 Torsångs kommun

Kommunalstämmans ordförande
1863 - 1864 Komminister J. F. Cedergren
1864 - 1866 Nämndeman Erik Hällström
1866 - 1901 Hemmansägare Johan Petter Andersson
1901 - 1903 Kyrkoherde C. Rickard Haegermark
1903 - 1916 Kyrkvärd A. O. Wikman
1917 - 1940 Lantbrukare C. G. Schedin
1941 - 1950 Hemmansägare Viktor E. Olsson
1950 - 1951 Brevbärare Thure Oscarsson - för den, med Stora Tuna, nybildade kommunen

Kommunalfullmäktiges ordförande
1939 - 1951 Folkskollärare Axel Ihlar

Kommunalnämndens ordförande
1864 - 1902 Hemmansägare Johan Petter Andersson
1902 - 1916 Kyrkvärd och nämndeman P. Aug. Andersson
1917 - 1927 Herr P. Olsson
1928 - 1949 Herr Axel Gustavsson
1949 - 1951 Flottningsförman Karl Erik Andersson