Lindön

Lindön är Dalarnas läns första naturreservat med stort bestånd av lindar.

Till Lindön tar du dig bara med egen båt eller till fots/skridskor över isen på vintern.

Lindar från 5 år till 400 år gamla

Linden är ett värmeälskande träd som är ovanligt i de här trakterna. Den centrala delen av ön har ett trädskikt av huvudsakligen lind med inslag av rönn och lönn. Allt talar för att lindbeståndet är naturligt och inte planterat. Åldersspridningen är från 5 år till 400 år. Kantzonen mot vattnet är bevuxen med en blandning av gammal tall, björk, al och rönn. Speciellt på sydöstra och sydvästra uddarna är tallen helt dominerande. På sydöstra udden är markvegetationen mycket sparsam och marken täcks av barr. Övriga delar är framförallt bevuxna med gräs.

Länets första reservat, men kanske inte det främsta

Lindön är Dalarnas läns första naturreservat från år 1917. I Naturvårdsenhetens gamla handskrivna liggare, där samtliga skyddade områden är nedskrivna för hand, står Lindön som nummer 001. De första skyddade områden hyser inte samma värden som dagens naturreservat.

Beslutet från 1917

Beslutet från 1917 är bitvis en intressant och rolig läsning. Här följer det första stycket i beslutet, bestående av en enda lång mening:

"I en till Konungens Befallningshavande ingiven ansökan Filosofie Doktoren Karl-Erik Forsslund såsom ombud för Dalarnes Hembygdsförbund anhållit, att Lindön i Ösjön som vore en vid av sjön Runn, inom Torsångs socken, måtte varda fridlyst såsom naturminnesmärke enligt lagen den 25 juni 1909; och då sökanden därvid uppgivit, att Lindön i areal utgjorde omkring ett hektar samt vore bevuxen med minst ett hundratal vackra lindar, av vilka de största vore 15 till 16 meter höga med en diameter av 35 till 40 centimeter och mellan 300 och 400 år gamla, ävensom att å ön funnes ett rikt fågelliv, att fridlysningen borde avse förbud mot fällande eller skadande av öns samtliga lindar och nedtrampande eller skadande av dess lindplantor, samt förbud mot all jakt på ön och mot alla massutflykter till ön och fäster därå samt allt matsäcksätande och dylikt på ön, varjämte Forsslund hemställt, att sökanden bör var skyldig att hålla undan sådana träd och buskar, som synts bliva till förfång för lindbeståndet och att underhålla stenbanken vid stranden till skydd mot vattnets förstörelse, samt att naturminnesmärket borde utmärkas genom två eller tre skyddstavlor, vid de vanligaste landningsplatserna på öns olika sidor."

Beslut och skötselplan Lindön Pdf, 28.5 kB, öppnas i nytt fönster.